torsdag 13 november 2014

ETT INLÄGG FYLLT AV KÄRLEK

Precis som rubriken lyder är det här ett inlägg fyllt med kärlek. Men nu snackar vi inte om ett inlägg som beskriver ens stora kärlek till sin pojkvän/flickvän/partner, utan mer ett inlägg av tacksamhet. Tacksamheten över att jag träffat min bästa vän. Min soulmate. Hon som vet allt om mig. Hon som suttit med mig på akuten. Hon som hälsat på mig på sjukhuset. Hon som sett mina värsta sidor men ändå valt att fortsätta stå vid min sida. Hon som känner mig ut och in. Hon som får stå ut med min ångest, dag ut och dag in. Hon som räddade mitt liv.

Vi träffades egentligen lite av en slump, på nätet. Först då vi började prata så visste vi inte vem den andra var, men sen då vi böt numror och namn så märkte vi att vi var från samma lilla kommun och att vi nog visste lite vem den andra var. Sen började vi prata mer, och klickade direkt. Tror jag aldrig klickat med nån så snabbt och så lätt som med henne. Det tog inte länge innan jag märkte att det var nåt speciellt med henne. Att vi var så lika och brann för samma sak.

Det känns så konstigt att vi inte ens har känt varandra i ett år. Att nån som för ett år sen var en främling, idag kan vara ens bästa vän.

Första gången vi träffades var i lite speciella omständigheter, eftersom hon kom och hälsade på mig till sjukhuset. Minns ännu hur nervös jag var före hon skulle komma, att vi faktiskt äntligen skulle få träffas. Minns den första kramen, och hur härlig person hon verkligen var. Och förstås fortfarande är. Vi började direkt prata och jag tror vi båda ganska snabbt kände hur bra vi var för varandra. Hon kompletterar mig.

Sen den dagen har vi träffats oftare och oftare, fått djupare och djupare diskussioner och idag vet jag ärligt talat inte vad jag skulle göra utan henne. Vi har stora planer, funderingar och drömmar om hur vi skulle kunna jobba på det vi båda brinner för - att få bort stigman kring psykisk ohälsa.

Min bästa vän. Hon kom in i mitt liv då det var som mörkast. Hon har vandrat vid min sida sen dess. Torkat mina tårar, kramat mig genom min ångest och varit mitt ljus i tunneln. Hon drog upp mig då jag låg på bottnen av mörkret.

Tjejen jag pratar om är förstås den här (hon har dessutom en helt fantastisk blogg). Jag hoppas du vet hur mycket du betyder för mig, vännen. Hur glad jag är över att vi träffades och hur lyckligt lottad jag är som har dig vid min sida. Puss.


2 kommentarer:

  1. Att få en sån här text tillägnad en själv är helt absurt och mina ord finns ingenstans. Men det bevisar bara för femhundratrettioelfte gången hur mycket vi behöver och känner varandra. Du betyder precis lika mycket för mig och jag kunde aldrig nånsin tänka mig ett liv utan dig. ♥ LUVYA!

    SvaraRadera