fredag 4 juli 2014

#psynligt

Vet ni vad? Ni inspirerade mig. Av alla era otroligt fina kommentarer och all positiv feedback jag fick, så bestämde jag mig för att hädanefter kommer min blogg ha ett tema: #psynligt.

Nu kanske alla inte är medvetna om vad psynligt är, så låt mig berätta:
Psynligt är en kampanj som påbörjades i Sverige, och grundarna är ungdomar.se, Fryshusets nätvandrare och Föreningen Tilia (ni kan läsa mer om dem om ni klickar på länkarna). #Psynligt är alltså en kampanj på Instagram, Twitter och Facebook, som går ut på att visa att psykisk ohälsa har mer än bara ett ansikte. Ett annat syfte är att få bort all skam och alla fördomar som ofta kommer med psykisk ohälsa.
HÄR kan ni läsa mer om kampanjen.

Jag bestämde mig alltså för att börja blogga om dessa saker. För det är så otrooooligt viktigt att tala om såna här saker. Och det är absolut inget att skämmas för! Om du har brutit benet och hoppar omkring på kryckor så kanske du ibland behöver hjälp av andra med vardagliga saker, eller hur? Kanske du behöver skjuts till en kompis, eller kanske du behöver be din mamma ta ner något från översta hyllan eftersom du inte kan klättra på en stol just nu. Men det är väl inget du skäms över? Du valde ju inte själv att gå och bryta benet heller. Och likadant är det med psykisk ohälsa, du har inte valt att te.x bli deprimerad, för det är inget som vi människor kan styra över. En person som lider av en depression kan behöva hjälp med vardagliga saker, men varför måste det innebära så mycket skam- och skuldkänslor?

Om vi tillsammans skulle ta och jobba för att få bort tabun kring psykisk ohälsa. Vad säger ni om det? För det är bara fakta, vi måste prata om det. Och sluta fly eller byta samtalsämne direkt ämnen som självmordstankar, självskadebeteende, ångest, depression, ätstörningar, mobbning och liknande saker kommer upp. VI MÅSTE JU PRATA OM DET. Det här är allvarliga saker, och vi mår inte bättre av att bara gå runt och hålla allt inom oss själva, det bara gnager ner oss ännu mer då.

Psykisk ohälsa har inte bara ett ansikte. Det har jag märkt de senaste dagarna eftersom jag fått meddelanden och mejl av folk som antingen kände igen sig själva i mitt blogginlägg eller hade bekanta/vänner/familj/släktingar som har gått igenom nåt liknande. Och vet ni vad det värsta var? Precis var enda en sa att de var för rädda för att prata om det med nån. De vågar knappt berätta åt sina nära och kära för att de har så fruktansvärda skamkänslor och de känner sig så misslyckade som mår dåligt. HALLÅ, VAR FOR DET FEL? Så ska vi väl inte ha det?? Hör ni själva hur fel det låter?

Så snälla vänner, låt oss jobba tillsammans för att få bort all skam och skuld? Visst? För jag tror verkligen att vi kan göra skillnad, bara vi sätter igång nu. Helst igår. Men nu. Alltså tillsammans. Vi kämpar. Eller hur?


Together we are strong. #psynligt


1 kommentar:

  1. Du har så rätt; när det kommer till psykisk ohälsa har vi mycket att jobba på! Sorgligt att det ska vara så svårt att tala om det (jfr T.ex. Exemplet med benbrott), då så gott som alla vi lider av det någon gång i livet. Därför just borde vi väl satsa på att jobba mot detta i förebyggande syfte, genom små vardagliga handlingar. "Be nice", liksom! Sauli Niinistö sa i sitt senaste nyårstal att"alla har vi möjlighet att ta tid att fråga våra medmänniskor något så enkelt som "hur mår du idag" och hjälpa dem då de behöver det". En orsak till att han hör till mina idoler är just detta; att han gör det klart för oss att man genom små vardagliga handlingar kan göra det så mycket trevligare för sig själv och för så många andra. Kul annars att du blivit antagen till sjukskötarutbildningen, så har du i framtiden möjlighet att jobba för hälsa på ett eller annat sätt -lycka till med allt hördu! :)

    SvaraRadera